"Min ambition har alltid varit att skriva en uppdatering på kvällen av varje resdag. Trots vilja har det denna resa inte riktigt gått. Jag kan redan nu inleda med att berätta att jag tyvärr spenderat mer än hälften av tiden på Kuba i sängen. Detta har jag att tacka en stygg parasit för. Då sjukdomen kom tidigt klumpade dagarna snabbt ihop sig, och nu blev det istället bara ett enda inlägg, som dock på ett ganska bra sätt beskriver känslan av hela kubaresan! Resan spenderades på föjande vis: Havanna 5 dagar, Baracoa 6 dagar, Trinidad 5 dagar, Viñales 5 dagar. Texten är från slutet av resan, då jag äntligen började må lite bättre.
Vi tyckte givetvis att vi var världsvana när vi vid tidpunkten för vår avresa från Trinidad bestämde oss för att skippa Viazúl och istället ta en taxí collectivo till Viñales. Alla sa att det skulle gå fortare, och dessutom var det ju taxi och inte buss. Det kan ju inte i någons öron låta som ett sämre alternativ.
Tji fick vi. Första biten gick bra. I en kubansk skruttbil helt utan interiör skumpade vi ut ur kullerstensbeklädda Trinidad med sikte på Havana, där avlämningen av våra urtrista, franska resekamrater samt skiftet till en annan bil skulle äga rum. Med ett och annat stopp på vägen för att svalka motorn tog vi oss sakta men säkert fram och nådde vår destination i hyfsad tid. Då man slutat överraskas av Kuba rykte varken Christian eller jag på axlarna när vi insåg att vårt stopp var mitt på motorvägen vid avfarten till Viñales. Att stå där en timme till i väntan på ingen alls har man också lärt sig är klassisk, kubansk mañana mañana kultur. Allting gick egentligen bra fram tills jag stack ut huvudet genom fönstret på vår stillastående, nya skruttbil och ropade ”Qué pasa?” till de kubaner som skulle ta oss och de andra godtrogna turisterna till Viñales. Då reste sig världens bittraste, svettigaste flodhäst ur baksätet på en annan bil i närheten. Med linnet uppdraget över magen likt en bikini, och byxorna halvvägs åt helt fel håll lunkade han fram till bilen. Utan ett leende smällde han igen min dörr, hoppade upp i förarsätet och startade igång bilen. Och utan att överdriva var det nog faktiskt denna enda, simpla människa som förstörde mycket av resan för oss. Denna räliga gubbe gjorde precis som han ville, stannade där han ville och hade noll hänsyn för oss turister som åkte med. När vi stannade vid en mack till exempel gick han av och köpte läsk och macka till sig själv, men inte fanns där tid för att vi skulle hinna köpa något. Nej nej. Och är det för mycket begärt med ett toastopp under en åtta timmars resa? Att tillägga för att ni ska förstå bättre är också att jag och Crille satt i det tredelade framsättet tillsammans med denna varelse. Att beskåda hans räliga ballongmage gnidas mot ratten samtidigt som hans plufsiga läppar omslöt min och Christians vattenflaska förvärrade upplevelsen märkbart. Ja, för vatten krävde han nämligen att han skulle få av framsätesresenärerna. Urk, blä och stopp för fortsatt skrift om denna äckelman.
Viñales - för att helt och hållet byta stämning – vilket paradis. Först och främst är det bara så himla grönt och vackert och underbart. Husen är lite fräschare än i de andra städerna vi besökt. Bergen är ståtliga. Och maten fortsätter att överraska. Den är till och med bättre än i Trinidad. Avsevärt bättre! Vi spenderar första kvällen med att bara vandra omkring och känna oss sjukt nöjda med vårt sista stopp, som i skymningstimmen uppvisar den vackraste himmel Christian och jag någonsin skådat. Dagen efter tar en av våra värdar med oss till sin brors hus, som omnämndes ha pool. Då allting som sagt är väldigt fattigt här på Kuba är vi vana vid rätt kass kvalitet. Det var alltså inte svårt att överträffa våra förväntningar. Med inställningen att vi skulle få bada i en uppblåsbar pool på någons smutsiga bakgård leddes vi istället in till ett litet paradis – en fräsch, nybyggd och ren pool, inget folk, söta små gungstolar i solen, en stor magisk badring och solstolar med parasol var istället vad som mötte oss. Det enda vi behövde göra för att få spendera hela dagen där var att beställa något i baren, av vår privata bartender. Easy."
Hemma i vårt Casa particular innan en salsakväll i Havanna
Kök och köksredskap, Havanna


































