8 aug 2013

Nu har alltså resan ut mot vildmarken börjat. I denna mening är det dessvärre ordet resa jag först och främst vill lyfta fram. För det är en ganska lång färd vi har framför oss. Men dagens svettiga bussresa visade sig vara mer än spännande. Vårt första stopp var oplanerat och inleddes med en hög BOOM när ena däcket smällde. Som tur var tittade solen fram och de fyrtio minuterna i väntan på hjälp åtnjöts med slutna ögonlock och brännande kinder. Efter att vi hoppat på bussen igen var det inte långt kvar till nästa stopp, i staden Hope, som spridit ryktet om sig att vara det folk i Kanada som var skickligast med motorsågen. När guiden först berättade detta kunde jag inte låta bli att dra mig till minnes bilderna från filmen The Texas Chainsaw Massacre som min kära pojkvän tvingade mig genomlida strax innan jag och brodern korsade Atlanten. Men i detta fall gällde skickligheten skulptering, och överallt i staden fanns utomordentliga träsnidade djur och figurer. Sedan var det bara återvända in i bussen igen och acceptera att man hade flera timmar mot staden Kelowna framför sig. Kelowna var egentligen en stad som vi haft ganska låga förväntningar på. På kartan såg det endast ut som ett stopp man mer eller mindre var tvungen att göra på den långa resan ut mot Klippiga bergen. Men våra förväntningar kastades om dramatiskt. Kelowna var tydligen Kanadas version av Kalifornien. En riktigt strandstad, omringad av först en sjö och sedan torrmarker. Och där var varmt. Det tåls att sägas igen: där var varmt. Nu under sommaren kan det tydligen bli upp mot 40 grader. Och givetvis var det första vi gjorde att stiga ombord på en härlig båt som tog oss ut på den gigantiska sjö som kantade Kelowna. Därefter gick vi direkt över från cruisarbåten till en jetboat som körde och busade i all världens fart över vågorna, med studs och hopp, hårda svängar och piruetter. En grymt häftig avslutning på en dag som var väldigt mycket resa, men också väldigt mycket annat. 

 

 För den nyfikne, detta är alltså den resa som jag och Kevin har åtagit oss att genomföra. I detta nu befinner vi oss alltså i mitten på kartan, Kelowna, och har färden i Klippiga bergen kvar. Där hamnar naturen och vildlivet i fokus på riktigt. Det blir till och med så naturellt att vi under våra nätter i Rampart Creek och Edith Cavell kommer att bo utan tillgång till rinnande vatten. Ska bli oerhört spännande!
 
Två av många vackra skulpturer som prydde varje hörn i staden Hope
 
Framme i hamnen i Kelowna
 
Jag slappnar av och njuter i fulla drag på den havsliknande sjön, men en sval rom och cola i handen, Kelowna
 
Kevin står och chillar vid båtens jacuzzi som tyvärr inte var redo för att ha gäster, men som ändå hjälpte till att skapa den avslappnade atmosfär som fyllde båtfärden
 
Jag med cruisarbåten precis i bakgrunden
 
En bild på den jetbåt som vi sedan bytte över till. Tyvärr ger denna bild inte alls rätt intryck av upplevelsen. Ni förstår, man var tvungen att hålla i sig i den grad att fotografering var fullkomligt omöjlig när vi väl var ute på vår egna åktur
 

1 kommentarer

Mamma

12 Aug 2013 12:04

Goseungar, vad jag älskar er och saknar er! Och va roligt och spännande ni har det.
Underbara bilder! Så mysigt att kunna följa er!!! :) Kraaaam!!

Svar: Vi älskar dig också! :) Här är fantastiskt! Det är så roligt att ni följer oss!
Caitlin Bengtsson

Kommentera

Publiceras ej