Marken har gått från pudding till cement, löven från papper till glas. Kingston har stelnat. Vintern är här. Ghettot är fruset. Det är riktigt, riktigt kallt.
Detta sätter dock inte käppar i hjulet för lite ytterligare spontanitet. Det var dags att uppleva en av Kanadas, enligt många, bästa städer. Montréal! Tidigt på lördagsmorgonen, 9 nov, hoppade jag, tillsammans med 70 andra ivriga studenter, på de gula skolbussarna som 3 timmar senare släppte av oss i Montréal. Eftersom planeringen av Montréalresan fått lida, på grund av den hårda veckan av inlämningar och presentationer, följde vi våra hjärtan när vi först vandrade ut i staden. Eller om jag ska vara helt ärlig, först lyssnade vi nog till våra magar. Klockan var lunch, och det var dags att söka rätt på Montréals 'finest poutine'. Och vad är poutine? När jag först kom till Kanada hade jag inte den blekaste aning. Men ganska snabbt börjar man undra, eftersom skyltar med "poutine" finns i varenda vägkorsning. Poutine är pommes, sås och ost. En en enda, gigantisk röra. Och till en början var jag skeptisk. Provade det, och trots att kanadensarna lovat mig att jag skulle känna himlen kände jag mig bestämt kvar på jorden. Himmelskt? - nej. Vanligt? - nej. Mäktigt? - ja. För mäktigt - tror det. Eftersom det är en så traditionell, kanadensisk rätt - ja, man kan till och med dra det så långt att det nästan är all matkultur Kanada har - var jag givetvis tvungen att prova det fler gånger. Och för var gång blev det bättre och bättre. Och i Montréal var magin framme. Mm, Mm, MM. Försökte förklara poutine för Svante, han förstod inte alls. När det kommer till smält, gegig ost är vi olika.
När skymningen föll gick vi runt i Old Montréal och tittade på alla vackra byggnader tills kylan var så intensiv att endast öl kunde hjälpa oss att tina (ja, tack vare brodern min kan jag numera dricka öl). En mörk, trädekorerad bar tog oss i sina varma armar och i några timmar kurade vi bakom dess trygga väggar ackompanjerade av mord- och däckargåtor. När det var dags att återvända ut i kylan glittrade luften. Det var snö. Årets första snö. Som svensk kan man väl säga att jag är rättså van vid snö. Men det spelar ingen roll hur ofta jag sett snö. Årets första, riktiga vinterdag är alltid speciell.
Tillbaka på hostlet skiftade jag om från mitt vardags-jag till mitt högklacks-jag. En taxiresa senare var vi en lägenhet full av leende människor och musik. På den vägen var det, från lägenheten till nattklubben, till nästa nattklubb. Även om Montréal generellt sätt inte levde upp till mina förväntningar, tyvärr, tyvärr, tyvärr - så får nattklubbslivet en tumme upp. Montréal all-in-all; trevlig stad! Men troligtvis bättre när det är varmt!
Det finns en restaurnang i Montréal som är utnämnd till Montréals bästa poutine. Det var en timmes kö att komma in, så vi hamnade här istället. Fortfarande ett hallellujah moment. Montréal, Kanada
Öl, vin och poutine! Montréal, Kanada
Nånting, nånting-torg. Höstvackert! Montréal, Kanada
Vinter, Notre-Dame Basilica, Montréal
Så, tänkte att jag, eftersom jag i detta blogginlägg beskrivet nåt av det mest kanadensiska som finns - poutine - så kunde jag demonstrera lite fler, typiska vardagsexempel av Kanada. Saker man glömmer bort efter att ha bott här ett tag. Jag kommer säkert komma på fler! Men för nu - Nummer 1. av kanadensiska saker - Poutine!
Nummer 2. Mjölk i påse! (Vinglaset var bara dagens påhitt)
Nummer 3. Ekorrar! När man ser en ekorre i Sverige stannar folk upp, pekar och 'oh'ar sig över den söta ekorren. Först och främst är ekorrarna inte lika söta här. De är större, och svarta eller grå. Och främst av allt - de är överallt. Hela tiden. Varje dag när jag går till Goodes Hall (min universitetsbyggnad) ser man en ekorre. Den kilar över en gräsmatta någonstans, klättrar i träd eller rotar i lite sopor. Och jag bor 5 minuters gång från Goodes! Ps. när jag gick till skolan idag såg jag tre. Ds.
