idettanu.blogg.se

 

I likhet med en nyårsafton jag firade med familjen i Thailand för många år sedan är vi inställda på att lyxa till dagen med en massage. Någonting som heter Ayurveda Treatment är tydligen väldigt speciellt för Sri Lanka. Vi tar varsin Ayurveda Body Massage på en skönhetssalong nära hotellet. Jag har nog aldrig någonsin tidigare varit så indränkt i olja. Hon börjar med ryggen och häller olja gjord på Ayurveda-blad så det rinner längs med sidorna. Sedan är det sedvanligt knådande. Några skillnader mot vanlig thaimassage (bortsett från mängden olja då) är att den är lite mjukare och att halsen får lika mycket massage som nacken. De sista femton minuterna är också spännande - då använde hon ett blött, väldigt varmt tygknyte för att "dutta" bort majoriteten av oljan. Sedan kommer mer olja, gjord på jasmine, som luktar eukalyptus. 

 

På vägen tillbaka till hotellet för att hämta väskorna går vi in och ut ur några gallerier som ligger intill vägen. Oerhört duktiga, lokala konstnärer ställer ut och säljer sina verk. Redan igår gick vi och spanade in målningarna. Två stycken lyckades verkligen fånga vår uppmärksamhet igårkväll, den första på ett blått landskap med en munk i eldgul dräkt som vandrar ensam på vägen och den andra på en havssköldpadda i alla regnbågens färger. Som av en händelse ser jag också igårkväll min livs första vilda jättesköldpadda. Det är när vi efter besöket på Bookworm promenerar längs stranden för att hitta en mysig bar som den plötsligt kravlar runt där i sanden. Allt brus från turister och olika strandrestaurangen verkar inte intressera den och två minuter senare är den tillbaka ute i havet. Jacob och jag bestämde oss för att se detta som ett tecken, så tavlan med havssköldpaddan får följa med hem!

 

Vi lämnar Hikkaduwa och tar oss till Unawatuna (50kr för en timmes taxiresa). Sent på eftermiddagen checkar vi in på vad som garanterat blir resans dyraste hotell. Calamander Unawatuna Beach. Visst är hotellrummet lyxigt, visst är poolerna vackra och stranden stor men det är oerhört opersonligt. De som arbetar här har noll koll på vem man är och de bryr sig inte heller. Det finns massa solstolar och alla är upptagna. För mig försvinner paradiskänslor och lugn. 

 

Vi försöker krama så mycket värde ur detta hotell som det går och springer runt till alla olika pooler. När vi sedan lägger oss för att njuta av den där sista, svalare soltimmen kommer regnet. Aningen snopna vänder vi tillbaka till rummet men enas om att livet är rätt bra ändå.

 

Vi valde Calamander eftersom de hade ett planerat nyårsfirande men då 90$ p.p. för buffé och danstävling kändes som ett rån blev kvällen istället ett spontant och härligt äventyr. Efter att ha passerat bättre, sämre, fullbokade och tomma restauranger längs stranden lyckas vi klämma oss in på ett av de ställen som i princip var fullbokade. Managern ordnade med ett extra bord till oss, framför alla andra! Första parkett, med utsikt över havet och alla glimrande ljus längs strandremsan. Och över intet ont anandes turister som gick väldigt nära vattenbrynet och plötsligt överrumplades av en jättevågor.

 

Vi komponerade ihop vår egen nyårsmeny, med fisk och skaldjurssoppa, kokt krabba, mongoliskt ris, watalappan och friterad banan. Till den drack vi drinkar, vin, öl och kaffe. Vi hade världens sötaste servitör som garanterat var inkallad endast för kvällen. Han pratade knappt ett ord engelska (hade svårigheter med att ta emot en beställning av rom & cola) och gav oss världens hjärtligaste och samtidigt sämsta service. Beställningarna tog evigheter, vi fick inte bestick till rätterna, tomma tallrikar och glas stod kvar på bordet, kaffet kom inte tillsammans med efterrätten och så vidare och så vidare. Det härliga var dock att det inte gjorde oss ett dugg. Vi ville ha en lång nyårsmiddag och hade ingenting emot att sitta där, med fötterna i sanden, mellan klockan åtta och elva. Och när det verkligen gällde så satte vår novise, lille servitör oss i första rummet. Precis efter vår varmrätt började det komma lite stänk från himlen. Som en kanon springer han och säkrar ett parasoll till oss och när ösregnet anländer någon stund senare springer 80% av alla turister till säkerhet inomhus medan vi lugnt sitter och lyssnar till smattrandet. 

 

När tolvslaget närmar sig blir saker en aning mer kaotiska. Stora grupper samlas, smällare går av, ljudvolymen höjs. Jag trodde Unawatuna skulle ha ett barnvänligt nyårsfirande men det visar sig bli rättså galet. Vid tolvslaget flyger raketer från hela stranden, ibland kors och tvärs. Strålkastare fläktar i himlen och värdens strandfester bryter ut med tung club house musik. Vi spanar in ett område som är inramat av plåt, med en stor discokula, nävar i luften och ljuseffekter. Utanför porten stor en massa mörka singaleser. Vi spanar mot porten och undrar om det är en kö. Dock verkar folk gå ut utan att någon går in. Efter ett tag provar vi ta oss mot ingången. Vi önskas omedelbart ett gott nytt år av en gigantisk vakt och släpps in. Inte utan att det kändes konstigt att vi kommer in och de mörka hålls ute. Därefter beställer vi lite mer Lion-öl och fortsätter fira in det nya året.