Värme, sol, hav. Vind, färger, skymning. Och nu glitter, kyla och snö. Det är dags att åka hem. Kanada är snart slut. Om en vecka är jag inte längre kvar i Kingston.
     Inatt är sista onsdagen någonsin jag somnar i min säng. Ja, och hur känns det? Ärligt talat har jag inte riktigt haft tid att känna någonting alls den senaste veckan. Här på Queens avslutas varje termin med en "final exam period" där man skriver tenta i precis varenda ämne. Så med tre tentor i ryggsäcken och två kvar på kalendern kämpar jag mig igenom min sista tid här. Men jag tror känslorna är väldigt splittrade. Kanada har blivit mitt hem. Människor jag tagit för givna kommer ryckas ur min vardag och plötsligt bo på andra ställen. Och vem kan neka att det är trist? Samtidigt ska det bli så himla härligt att återförenas med många där hemma. Magen är otroligt förvirrad då den ständigt tyngs av sorgsna stenar för att sedan pirra glatt av lyckliga fjärilar.
     Två ljusglimtar vill jag dock dela med mig av här i virrvarret av känslor och tentamörker. Var i söndags och såg hockey! Här i Kanada är det mycket viktigt att inte säga "ice" hockey. Ishockey ÄR hockey. THE hockey. Därför räcker det att säga hockey. Om man vill referera till någon annan typ av hockey, som till exempel innebandy, så får man säga "land" hockey i så fall.
     Min reaktion till spelet var - "oj, va mycket de slåss!" Har hört att just kanadensiska ligan är känd för detta. Hockey må vara intressant att titta på, men det är minsann ingen sport jag skulle våga pröva mig på. För övrigt har jag fortfarande hemska minnen från lektionerna i skriskoåkning som barn. Det där med is är helt enkelt inte min grej.
     Mitt andra ljus i mörkret är att jag den 18:e december åker på nya äventyr till Toronto med ett gott gäng utbytesstudenter. Där blir det eventuellt mer hockey, många goda middagar, shopping, teater och sightseeing. Förtvivlan över vardagen jag har nu blandat med ivrig förväntan, gör Torontoresan väldigt efterlängtad. Efter tre glada dagar följer dock sorgliga avsked, och sedan kära återseenden.
     Jag ska bara ta mig igenom tentan imorgon, och tentan den 16:e. Sen ska jag börja leva mitt liv igen! WHO!
 
 
Hockeyteamet, Carl och Adam, som förövrigt också ska till Toronto! Kingston
 
Lite sura miner på isen, Kingston
 
Och sen dessa urgulliga småttingarna som pausunderhålling. Det var värre än bambi på hal is, Kingston
 

2 kommentarer

Mamma

15 Dec 2013 13:48

Hej Söta. Det känns väldigt bra att få hem dig snart även om jag förstår att det blir svårt att resa från dina vänner och ditt Kananda. Härligt att du upplevt så mycket, minnena kommer finnas kvar för evigt. Och klok har du "blivit" . Då tänker jag på mailet till pappa med synpunkter på firman. Jisses vad min lilla flicka kan mycket saker!!!! Puss och Välkommen hem!!!

Svar: Ja, man är splittrad. Men nu så börjar jag faktiskt längta hem! Ska bli så himla mysigt att träffa hela familjen och Svante igen!
Caitlin Bengtsson

Pappa

15 Dec 2013 20:52

Det ska bli jättehärligt att få hem dig. Det enda jag kommer att sakna är din fina blogg. Lycka till nu med den sista tentan och ha det riktigt mysigt i Toronto.

Svar: Det ska bli jättehärligt att komma hem till er också! Och ja, det blir nog inte så mycket bloggskrivande när jag kommer hem. Fördelen är ju att jag istället kan åka hem till dig och mamma och berätta hur dagen har varit istället för att skriva det här ;)
Caitlin Bengtsson

Kommentera

Publiceras ej