Det första som oroade oss med MG Chautea Hotel var att varken chauffören eller någon annan vid Nacpan Beach kände igen hotellnamnet. Andra oron var att det inte gick att komma fram på telefonnumret till hotellet som listats på Booking.com. De andra turisterna från vår bil var avsläppta och vi satt kvar utan aning om vart vi skulle. Jag satt i framsätet och orkade inte bry mig medan Jacob försökte lösa situationen tillsammans med en av Buhay Islas guider som åkt med oss i bilen. Efter en del trassel och mycket rundfrågning var det någon som visste och vi hittade fram.
Hotellet kändes imponerande och tryggt. Vackra, genomtänkta byggnader, glada små palmer och söta viloplatser under bambuparasoll i sanden. Dock var stället en bra bit ifrån att vara helt färdigbyggt, vilket kan vara förklaringen till att lokalbefolkningen inte kände till det. Verksamheten har nog bara smygstartat igång.
Jag tog däremot inte notis om så mycket just då utan for direkt in på rummet, in i badrummet och ner på duschgolvet. Även om jag vid den här tidpunkten mådde mitt sämsta kunde jag uppskatta hur det varma duschvatten sköljde bort all salt, smuts och svett jag var omlindad i. Därefter följde en kort middagsstund, vilket för min del innebar pillande i maten. Min Coca Cola drack jag det mesta av. Iallafall av det jag lyckades behålla i burken. Halvvägs igenom drycken somnade jag på Jacobs axel och colan hamnade i soffan. Efter att ha enats med Jacob om att kontakta SOS International somnade jag, i sängen denna gång. Från den stund då Jacob letade sig upp på hotelltaket i jakt på täckning gick hans tillvaro från att fortfarande varit delvis njutningsfull till att handla 100% om mig.
När han väckte mig igen var himlen svart. Han hade varit inne i rummet ett par gånger men jag var så omtöcknad att jag inte
mindes vad han sagt. Nu var det däremot dags att åka till sjukhus. Han och SOS International var överens och hotellet hade beställt en taxi. 30-45 minuters färd beroende på hur underlaget var efter de senaste dagarnas regn. Väl på plats blev det ändrade planer. Ingen läkare fanns på sjukhuset. Hade tydligen något att göra med inställda flyg. Så Jacob fick på det igen och prata med SOS International och hitta en ny läkarmottagning.
Chauffören tog oss till en skum klinik med spindlar i taket och en sällskapskatt på golvet. Tydligen var denne läkare också konsulterande kirurg... De första 15 minuterna cirkulerade samtalet kring försäkringens betalningsgaranti och en hög deposit (nästan 5000 SEK). Detta zoomade jag ut ifrån, jag var glad över att få sitta ner och över att läkaren hade snälla ögon.
Jag lades på en brits medan läkaren och hans två sjuksköterskor undersökte mig. Efter en första utfrågning och några tester konstaterade läkaren att jag hade en bakterie eller parasit i magen som jag fått via maten. Den hade orsakat uttorkning som i sin tur orsakat någon slags njurinfektion. Detta ledde vidare till dropp, elektrolyter, antibiotika, massa andra sprutor som jag inte vet vad de innehöll och sju olika sorters piller. Besöket varade i timmar, vi hade väldans tur med chauffören som valde att vänta trots att läkarbesöket fortskred till mitt i natten. Läkaren ville fortsätta behandlingen under morgondagen och erbjöd övernattning. Att döma av standarden skulle nog vårt hotellrum erbjuda bättre sömnkvalitet så vi lovade återkomma dagen efter. Nålen i handleden som ledde droppvätskan in i kroppen fick sitta kvar och tejpades fast ordentligt.
När jag vaknade dagen efter mådde jag fortfarande inte bättre. Hos läkaren följde därför fler tester, mer dropp, sprutor och piller. Om jag någon gång under december oroat mig över julkilona kunde jag sluta nu. Återigen stannade vi i flera timmar och jag sov igenom det mesta. En olycka kommer sällan ensam och denna gång var den kombinerad med ett oerhört klabb att få till nästa hotellboende. Mycket var fullbokat och tillgången till internet avsevärt begränsad. Hotellet vi redan bodde på hade inget wi-fi och inte ens vårt lokala sim-kort kunde få täckning överallt. Detta är däremot Jacobs historia, för det var detta han pillade med medan jag låg och återhämtade mig med min droppflaska. Från mitt perspektiv löste sig det hela mirakulöst.
Dag fem efter mitt insjuknande började mitt mående variera, allting var inte mörkt längre. Vid den tidpunkt då jag mådde som bäst satte jag mig utomhus under ett stort bambuparasoll. Dessvärre blev jag därunder ofrivilligt solbränd, trots avrådan från sol pga antibiotikan. Vet inte hur, om parasollet trots sitt utseende släppte igenom mycket sol eller om det reflekterades på mig från havet 50 meter bort. Oavsett var det härligt att kunna sitta upp och andas frisk luft en timme utan att börja må illa. Vi passade även på att boka in resans andra massage eftersom jag mådde bra nog. Jag fick dock sova en stund efteråt för att återhämta mig från dagens "vilda" strapatser... Jag var iallafall definitivt bättre även om jag var långt ifrån bra.
En rolig reflektion som dök upp hos mig under tillfrisknandet: Det är tydligt hur intresset för personlig hygien varierar i takt med måendet. Jag har sedan läkarbesöken skiftat från "jag vill inte duscha, även om jag borde" till "jag vill raka benen och noppa ögonbrynen". Det säger en hel del om ens energinivå och prioriteringar!
Intresset för mat varierade också under dessa dagar, dagen efter andra läkarbesöket kunde jag utan större svårighet äta både nudelsoppa, vattenmelon och en kopp te. Kvällen efter det tog det mig över en timme att äta en halv portion stekt ris, pilla lite på en mango och dricka en halv kopp te. Den dryga halvlitern med ordinerad mängd elektrolyter tvingade jag i mig varje kväll oavsett jag ville det eller inte.
Det finns flera foton tagna under mina vistelser hos läkaren, men jag tror det räcker med en för att måla bilden av hur det var, El Nido, Palawan
Utsikten från taket varifrån Jacob fick tillräckligt god täckning på telefonen för att ringa telefonsamtal till SOS International och föräldrar, Nacpan Beach, Palawan
Två dagar efter första läkarbesöket när medicinkuren gjort mig tillräckligt pigg för att kunna spendera lite tid utomhus, Nacpan Beach, Palawan
Kommentera