Jag hinner med en timme på den spartanska paradisstranden i Bentota innan jag måste checka ut. Susee visar mig var bussarna går och sekunden senare kommer en blå buss i full fart. Susee lyfter väskan och med hjälp av de personer som redan är ombord är det som om både väskan och jag flyger på. Innan jag hunnit blinka håller jag fast mig för glatta livet i en snabbt accelererande bus. Föraren kör bussen som en racerbil och G-kraften i kurvorna, vid start och vid stopp fäller nästan omkull en. Ibland hoppar folk av och på i farten. En gammal dam håller fast sig i ett räcke med båda händerna som om hon åker berg-och-dalbana. Hastighetsmätaren går upp i 70km/h samtidigt som bussen kör om fordon via det motsatta körfältet, trots möte. Tuk tuks, mopeder och små bilar som kommer i motsatt riktning får snällt väja för oss. Detta är utan tvivel något av det galnaste jag varit med om.
Jag hoppar av i centrala Hikkaduwa och går 1.5 km till mitt hotell. På vägen kör cyklar, mopeder, motorcyklar, tuk tuks, små bilar, flakbilar, bussar och stora lastbilar. Mitt ibland detta går en massa människor, allt i en enda röra. Jag ser också att jag kommit till den första, riktiga turistorten. Det är turister överallt. Jag hör svenska för första gången på resan. På ett sätt känner jag mig tryggare, samtidigt som det har sina nackdelar. Hotellets strand är magisk men rummet är inte så bra. Det är det dyraste jag betalat för hittills, och också det sämsta. Men så blir det på populära turistmål, allt är dyrare och mindre "på riktigt".
Men stranden är ju faktiskt anledningen till att jag är här. Jag ligger på en solstol och bara tittar på vågorna och surfarna en lång stund. Sen beställer jag in lime lemonade, flera gånger, och går slutligen ner och badar. Vattnet är varmt och strömt. Definitivt bättre för surfare än för halvsvaga svenskar. När jag kommer upp däckar jag under parasollet. När jag vaknar spenderar jag en timme på att dela livserfarenheter med en pratglad australiensare.
Middag äter jag på ett ställe som nog blivit lite väl mycket anpassat till turisterna, det mesta på menyn har pommes till maten. Jag väljer därför det enda på menyn (bortsett från stekt ris) som verkar vara asiatiskt - Devilled igen. Men denna gång med räkor. Och det var så mumsigt! Denna kändes dock snällare, mildare, ståtligare, än den förra jag åt i Bentota. Devilled rätter innehåller en röd sås, mycket lök, purjolök, tomat och bitar från en stor, grön chilifrukt. Och ens eget val av kött.
Superfräsch och spännande frukost (kom ett par speciella brödrätter med), Susee Villa, Bentota
Den spartanska stranden intill Susee Villa, Bentota
Jaha, och så en liten bild på mig, fortfarande blek... Bentota
Saman villas som skymtar i bakgrunden, Bentota
Insidan av bussen. Anledningen att männen står så ledigt är att bussen står helt stilla vid ett paus-stopp på en mack, Någonstans på Sri Lankas västkust
Stranden vid hotellet, och min lime lemonade, Sunbeach Hotel, Hikkaduwa
Skymningen, Sunbeach Hotel, Hikkaduwa
Jag på restaurangen, det var inte så ensamt som det ser ut här! Hikkaduwa
Se, framför mig hade jag både trevlig mat, öl, massa andra middagsgäster och havet! Hikkaduwa
1 kommentarer
Bengt-Åke
31 Dec 2018 11:47
Fantastiskt kul och samtidigt skrämmande att läsa om din bussresa. Jag kan se det framför mig!
Kommentera