Jag är fortfarande jetlaggad. Eller nåt. Ögonlocken kändes dödstunga hela första timmen jag var vaken.
De som aldrig provat resa själva skulle jag vilja rekommendera att göra det. Man hör och ser saker på ett annat sätt. Är öppen för omgivningens intryck på ett annat sätt. Man inser hur rogivande det är att bara sitta och smaka på sin frukost samtidigt som människor talar andra språk runtomkring en. Man inser hur glad trädgårdsskötaren blir av att någon lägger märke till hur fint han städat poolen. Och man kan tillåta sig själv att bara inte bry sig om någonting annat än ens bok, äta tills man storknar eller hoppa över middagen för att ett annat äventyr lockade.
Inför varje resa jag ska göra själv är jag först nervös och ängslig. Jag känner liksom inte att resan kommer bli kul. Dessa känslor kanske hindrar vissa från att ge sig av. Men har man o andra sidan redan vågat boka en flygbiljett kanske det är många som inte heller vill slänga dessa tusenlappar i sjön. Och så plötsligt har man kommit iväg varesig man vill det eller inte.
En bil tutar förbi vilket lyfter mig från dagdrömmandet. Likt glassbilen hemma spelar den en liten melodi. I gnälligt ton spelas Für Elise och jag kan inte låta bli att undra hur en person från Sri Lanka skulle reagera om de hörde samma låt på en konsert i Europa. "Men, det är ju glassbilslåten! Varför spelas den här?"
På förmiddagen blev det inte mycket gjort. Flera dopp i poolen, en promenad till ett näraliggande lyxhotell och shoppinggata och avslutningsvis lite gnabb med en tuk tuk förare som ville ta ut ett överpris. Överpris blev det säkert ändå, men jag lyckades pruta till det normala turistpriset iallafall.
När det var dags att checka ut insåg managern på Karl Holiday Bungalow att mitt tåg gick först tre timmar senare och gav tillbaka min badhandduk. Resultatet blev alltså ännu fler dopp i poolen.
Om någon råkar läsa detta som ska till Sri Lanka vill jag tipsa om detta ställe. Rummen är fina, poolområdet är fräscht, vackert och väldigt lugnt. Mannen som äger huset är tydligen norrman, men managern är från Sri Lanka och har drivit stället i 18 år. Han är så go och omtänksam, har alltid ett leende på läpparna. Här finns ingen stress och inga problem. Är man van vid lyxiga hotell finns det säkert saker att anmärka på, men är man beredd att vänta 15 minuter extra på maten eftersom den lagas av managern själv eller okej med att hämta sin egen dyna till solstolarna så passar detta stället dig perfekt! Tack och lov skiner även värdet igenom på booking.com där jag tror de rankas över 9.0.
På eftermiddagen beger jag mig mot tågstationen. En man på plats berättar att tågen inte går förrän efter kl 18 och visar mig till bussarna istället. När de inte heller går, och han vill att jag tar en tuk tuk för 2000LKR till Bentota blir jag misstänksam. Jag går tillbaka till tågstationen och studerar tidtabellen noggrannare. Nu finns där också fler personer på plats som jag kan fråga. Jo, det går visst ett tåg till Bentota kl kvart över tre. Jag undrar såklart över mannens motiv. Trodde han innerligt att tåget inte skulle gå och ville hjälpa mig? Eller har han kombinerat ihop sig egna lilla plot där någon ger mig falska besked vid busshållplatsen och där han får 500LKR av förtjänsten? I'll never know. Känner att jag idag utsatts för en hel del turistexploratering. Tur att jag inte är helt ovan vid det och vet hur jag ska agera.
På plats i Bentota är det lite svårt att hitta mitt boende. Över ett skjul står en liten skylt med "Susee Villa". En ung pojke vinkar åt mig och snart möts jag av en man med brett leende. Lite orolig över hur mycket av lokalbornas Sri Lanka jag kommer få uppleva går jag honom till mötes. Han tar min väska och visar mig in. Lättnaden börjar komma när jag får syn på den spartanska men söta trädgården och kommer totalt när jag ser det fina rummet, de speciella möblerna, myggnätet, airconen och det fräscha badrummet.
Jag byter om till bikini och tar mig ner på stranden. Susee ger mig en färsk kokosnöt och ett sugrör. Han berättar sedan att hotellet som ligger 500 meter bort är det finaste och dyraste på hela Sri Lanka - Saman villas. Det finns ca 25 villor, alla med sin egen pool. Boendet kostar $850 natten. "Dit åker ryssarna med deras unga fruar som inte släpps ut ur husen" säger han. Men han är ändå stolt "det är fortfarande min strand de går ner på för att bada, vill man ha en magisk strand utan att betala $850 kan man bo hos mig."
Vid åtta är himlen helt svart. Jag sitter på en strandrestaurang och upplever något som varken går att beskriva med bild eller i ord. Inhemsk musik skorrar i några högtalare intill, vinden och vågorna susar i öronen, upplysta palmblad blir till en grönrandig himmel. Framför mig på bordet står en liten lykta och längre ner på stranden har restsurangfolket tänt en brasa. Det är nästan lika många gäster som det är glada män som serverar. Vi är väl knappt trettio personer totalt på stranden. Jag får in något som ser ut att kunna bli det bästa jag ätit hittills på Sri Lanka (Devilled Chicken - nyfikenhet lönar sig), tar en klunk av min 0,5l Lion-öl och öppnar min bok.
Ytterligare en bild på denna magiska, hidden gem, Karl Holiday Bungalow, Kalutara
Området runtomkring boendet ser ungefär ut såhär, med båtar och dessa vita småfåglar överallt, Kalutara
På tågstationen i Kalutara är en skylt uppsatt: "Be polite in front of women", Kalutara South Train Station
Framme i Bentota lite senare än vad jag tänkt mig, men lyckas ändå njuta av en god stund i solen, Bentota
Och en kokosnöt! Sämre kan man ha det! Bentota
Kommentera